SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
REFUSERA re1fuse4ra l. ref1-, l. -ɯs-, äv. -ys-, i Sveal. äv. -e3ra2 (refysèra Dalin), äv. REFYSERA re1fyse4ra osv., v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr REFUS.
Ordformer
(-fus- c. 1650 osv. -fys- 18891950)
Etymologi
[jfr t. refüsieren, eng. refuse; av fr. refuser, av vulgärlat. refusare, förkasta, intensivbildning till (supinstammen i) lat. refundere (se REFUNDERA)]
1) (numera ofta uppfattat ss. utvidgad l. bildl. anv. av 2) avvisa l. förkasta l. försmå (ngt); avböja, avslå, vägra; numera i sht med avs. på (vanl. skriftligt) förslag o. d. BrinkmArch. 2: 144 (1674). (Han) har .. haft kallelse at komma til England, men han har refuserat. Björnståhl Resa 2: 125 (1773). Hon får nog ångra, att hon refuserat / Ett sådant anbud (om giftermål). CVAStrandberg 5: 186 (1862). (J. Rudbeckius) accepterade eller refuserade de förslag, som hans medarbetare inkommo med (till bibeleditionen 1618). KyrkohÅ 1942, s. 243; jfr a. — särsk.
a) (numera föga br.) handel. o. bankv. med avs. på växel o. d.: vägra att diskontera l. mottaga (ngt). Huru växlar refuseras. HT 1896, s. 76 (c. 1650). Utskrifna vexlar utan acceptant och färdigskrifna vexlar, som blifvit refuserade. Strindberg RödaR 123 (1879). Mortensen Strindbg 82 (1931).
b) (numera mindre br.) med avs. på person (jfr 2 slutet): vägra att mottaga l. acceptera (ngn), avvisa, förkasta; äv. i p. pf. i adjektivisk anv., äv. substantiverat. RARP 9: 134 (1664). Öfversten är ett godt parti, och jag förmodar att du inte refuserar honom? Granberg Dram. 206 (1811). En (livförsäkrings-)sökande, som .. refuserats hos en anstalt på grund af lungsot hos båda föräldrarne. Bäckman Lifförs. 68 (1899). (Femte sången i Snoilskys dikt Aurora Königsmarck) ger ord åt den refuserades, den förödmjukades besvikelse. Böök SvStud. 220 (1913). Alla de refuserade sökandena till kommunalkamrersysslan. SDS 1935, nr 137, s. 6.
2) [specialanv. av 1] med avs. på (till ett förlag l. en redaktion l. teater l. utställning o. d. insänt) litterärt arbete (t. ex. bok, dikt, tidskriftsartikel, skådespel) resp. musikvärk l. konstvärk o. d.: vägra att publicera resp. uppföra l. spela l. utställa (ngt); icke godkänna, underkänna, vraka; äv. övergående i bet.: återsända (till författaren l. kompositören l. konstnären osv.); äv. i p. pf. i adjektivisk anv. DA 1825, nr 78, s. 4. (Målaren) Théodore Rousseau, hvars arbeten i femton år refuserades af (den franska konst-)akademien. Estlander KonstH 205 (1867). Novellen Tschandala (av Strindberg), som .. var avsedd att ingå bland Svenska Öden och Äventyr, men refuserades av förläggaren. Lamm StrindbgDram. 1: 356 (1924). SvFolket 9: 407 (1939). — särsk. i utvidgad anv., med avs. på person (jfr 1 b): vägra att publicera l. uppföra l. spela l. utställa (ngns) värk; äv. i p. pf. i adjektivisk anv., äv. substantiverat. Författaren refuserades av alla de stora förlagen. Att kunna finna en päria i en sophög eller en förtjenst hos de refuserade. Strindberg TrOtr. 2: 192 (1881, 1890). särsk. [efter fr. salon des refusés] konst. i uttr. de refuserades salong, om utställning av (modern) konst, som anordnats för l. av konstnärer som refuserats av arrangörerna av en annan (officiell) utställning l. ”salong”. 2NF 17: 752 (1912; om franska förh. 1863). SvD(A) 1932, nr 327, s. 3.
3) [efter motsv. anv. i eng.] ridk. om häst: vägra att ta (ett hinder); vanl. intr. Hästen refuserade det tredje hindret. (Tävlingen hade) 23 deltagare, hvilka samtliga — och utan att en enda häst refuserade — klarade alla hindren. SD(L) 1894, nr 139, s. 11.
Spoiler title
Spoiler content