[jfr t. rekompens, eng. recompense; av fr. récompense, vbalsbst. till récompenser (se REKOMPENSERA)]
(numera knappast br.) ersättning, gottgörelse, kompensation; äv. konkretare: (kontant) betalning, vederlag; äv.: belöning; förr äv. i uttr. till (en) rekompens, ss. ersättning. Gustaf II Adolf 122(1615: til recompens). NAv. 19/6 1656, s. 2 (: til en recompens).Gudh alzmechtigh bewecke E:rs H. G. Excel:tz hierta, til at hielpa migh fattigh drengh. .. Inthet twiflandes om recompens, här tijmeligh och i Gudtz Rijke ewinnerligh. BraheBrevväxl. II. 1: 164(1660). En recompens och förähring aff Twåhundrade Rijkzdaler. SthmStadsord. 1: 267(1678). Geijer SvFolkH 3: 319(1836). TySvOrdb. 1923(1932).
