[jfr eng. repose; av fr. reposer, vila m. m., av senlat. repausare, hålla uppe, av re- (se RE-) o. pausare (se POSERA)]
(†)
1) i uttr. reposera under ngns åhåga, med saksubj.: åvila ngn, åligga ngn att behandla l. dyl. Att hwadh för negotier, emellan Kongl. M:t och .. (konungen) i Pohlen, och Czaren i Ryssland passera kunde, vnder detta (tredje) CantzlieRådets åhoga reposerar. CivInstr. 338(1661).
2) [jfr fr. se reposer sur qc] i uttr. reposera på ngt, lita på ngt. H. Schildt sade, att dee som hafwa sine cammerater i Secret uthskåttet wäll kunde repoussera på hwad de i det måhlet berätta, hwarföre han för sin person intet begierer see detta bref. 1BorgP 253(1714).
