SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RHENIUM re4nium, n.; best. -iet.
Ordformer
(äv. re-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. rhenium, fr. rhénium; namnet bildat till flodnamnet RHEN (ss. en erinran om att upptäckten gjorts i Tyskland)]
fys. ett år 1925 upptäckt metalliskt grundämne med en atomvikt av 186,22 o. med atomnummer 75 i det periodiska systemet. 2NF 37: 1286 (1925). Starck Kemi 197 (1931).
Spoiler title
Spoiler content