SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RICKLIG rik3lig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. ricklig, till sv. dial. rickla, sitta lös, vara rankig m. m., avledn. av RICKA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lös (i fogarna) l. rankig l. ostadig o. d. TT 1900, Byggn. s. 136 (om järnvägsspår). Nordström Byn 104 (1930; om kanot).
Spoiler title
Spoiler content