SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2002  
SÄNDEBUD sän3de~bɯ2d, förr äv. SÄNDEBÅD, om sak n., om person n.//ig. (Joh. 13: 16 (NT 1526) osv.) ((†) m. OPetri Kr. 36 (c. 1540), HH 20: 267 (c. 1640)); best. -et (Joh. 13: 16 (NT 1526) osv.) (ss. m. -en); pl. =.
Ordformer
(sende- 15241746. sänd- c. 17101884. sända- 1753. sände- (-æ-, -nn-, -dh-) 1524 osv. -bod (-dh) 15241787 (: Sändeboden, pl. best.). -bodd 1544 (: Rÿsse sendeboddeth, sg. best.). -bud (-w-, -dh) 1524 osv. -budt 15241560 (: sendebudtzviisz). -båd (-dh) 16261910)
Etymologi
[fsv. sändebudh, n. l. m., motsv. fd. sændhæ bwdh (d. sendebud), nor. bm. sendebud, fvn. senðiboð, n., nor. nn. sendebod; jfr äv. fsv. sändebuþi, motsv. fvn. senðiboði, mlt. sendebode, t. sendbote, alla: sändebud; ssg av SÄNDA, v., o. BUD]
1) (numera föga br.) om förhållandet att ngn (l. ngra) utsändes för att för ngns räkning framföra ett bud l. budskap l. meddelande o. dyl. l. uträtta ngt annat uppdrag; särsk. om l. med tanke på utförandet av uppdraget; äv. konkret(are) (stundom med inbegrepp av 2), om själva budet osv. l. uppdraget; förr särsk. dels om muntligt bud osv. i motsats till skriftligt, i uttr. sändebud och brev (jfr BUD 1 b α), dels oeg. l. bildl., övergående i bet.: symptom l. förebud o. d.; jfr SÄNDNINGABUD 1. Jagh hafuer nu i 8 dagar haft sådane wisse sendebudh af thenn onda hufuud och brystwerck, her monge stedz åm kring wanker. HB 2: 285 (1596). Hafwer Jag bådhe medh sendebudh och bref besökt fremmande konungar. Gustaf II Adolf 114 (1615). The gamble .. meente the sågho .. vthi thette wärff och sändebådh, ingen redeligh Romersk seedh eller kånst. Schroderus Liv. 811 (1626). Om wåren efter kom sendebåd ifrån Danmark, at Kong Ring war död. Verelius Gothr. 148 (1664). När .. faran .. war öfwerwunnen .. afsände Sabina twänne wigtiga sändebod. Mörk Th. 2: 118 (1752). IllSvOrdb. (1955).
2) (numera i sht ngt ålderdomligt l. arkaiserande) om person som sänds till ngn l. ngra l. till en plats i syfte att utföra ett uppdrag o. d., särsk. i syfte att överbringa l. förmedla ett (muntligt l. skriftligt) budskap l. meddelande, budbärare; äv. oeg. l. bildl.; jfr SÄNDNINGABUD 2. Det halta sändebudet kommer efter, se HALT, adj. 2 a. Djävulens, Guds sändebud. Kristi sändebud, om apostel. OPetri Tb. 123 (1526). (Apostlarna i bibeln) wore icke munkar vtan gudz vthkoradhe propheter och sendebudh. Dens. 1: 476 (1528). Sjukdom, är dödzens sändebodh. Grubb 718 (1665). Tack Broder käre! för ditt sista bref med Lindqvistska sändebudet, som jag då ej hann besvara. Andersson Brevväxl. 1: 8 (1846). Du gör vindar till dina sändebud. Psalt. 104: 4 (Bib. 1917). I Iliaden skildras huru Akilles, när främmande sändebud mottogos i hans tält, bjöd dem slå sig ned på långa bänkar, täckta med purpurfärgade mattor. Sterner (o. Kinch) OrientMatt. 28 (1929). SvOrdb. (1986).
3) [eg. specialfall av 2] om ombud utsänt med uppdrag att (politiskt) företräda l. representera rike l. stat l. regering l. suverän i utlandet; numera bl. (i fackspr.) om chef för beskickning, ambassadör; jfr SÄNDNINGABUD 3. Ackrediterat, befullmäktigat, diplomatiskt sändebud. Påvligt (l. påvestolens) sändebud, nuntie. The Danske sendebud. G1R 1: 241 (1524). Hwar och en Krijgzman äger Marsken hedra och i wyrdning hålla, såsom wårt sändebudh, den wårt Rum förträder. Krigsart. 1621, s. B 1 b. Wid sin återkomst .. (från Polen) förordnades .. (Per Brahe) år 1564 til Sendebud til det beramade mötet i Rostock och samma år til KrigsÖfwerste öfwer Westgötarne. AvStiernman (1746) hos Werwing Hist. 1: 11. Ministrar och Sändebud til fremmande magter .. hafwa förtroende syslor, hwarifrån Konungen må dem entlediga. RF 1809, § 35. Under Olympiska spelen 1912 gav (publicist)klubben .. en bankett på Saltsjöbaden .. Bland gästerna voro .. i Stockholm ackrediterade utländska sändebud. Publicistklubb. 147 (1924). Redan vid utgången av 1400-talet hade den venetianska republiken fasta (diplomatiska) sändebud, ambaseiatores, i flera huvudstäder, främst Wien och Madrid, och många stater voro i sin tur representerade i den aristokratiska staden vid Adria. FinT 1955, s. 88. Svensk benämning på chef för beskickning är sändebud. Denne tituleras ambassadör vid ambassad och envoyé vid legation. NE 2: 486 (1990). Regeringen beslutar att ambassadören Björn Skala skall vara sändebud i Haag. RegBesl. 21 ⁄ 9 2000, UD2000 ⁄ 1015. — jfr RYSS-SÄNDEBUD.
Ssgr (i allm. till 3 o. med motsv. bruklighet): SÄNDEBUDS-BERÄTTELSE. av sändebud i utrikestjänst upprättad berättelse (se d. o. 2). De äldre svenska sändebudsberättelserna vittna .. därom, att deras författare .. förstodo att samla nyttiga underrättelser om ryska förhållanden och personer. Hjärne K12 28 (1902).
-KREDITIV. kreditiv l. fullmakt för sändebud från främmande stat. Oplästes den Danske Legatens sändebudzcreditiff. RP 6: 31 (1636).
-POST. post l. ställning l. uppdrag som sändebud i främmande stat. Friherre Bildt lemnade sändebudsposten (i Berlin) i slutet af 1886. Wieselgren Bild. 78 (1887, 1889).
-RÄTT. rätt (se rätt, sbst.2 2) för en stat att ha sändebud i främmande land. Andersson Brevväxl. 2: 78 (1848). (Reglerna) om sändebudsrätten utgöra ett viktigt kapitel af folkrätten och kunna åtminstone från 1600-talet betraktas såsom gällande inom västerlandet. 2NF 6: 480 (1907).
-VIS, sbst. o. adv. (†)
1) sbst., i uttr. uti sändebudsvis = 2. G1R 29: 428 (1560). Den tid de woro uti Sändebuds wis utskickade. Tegel E14 93 (1612).
2) adv.: i egenskap av l. ss. sändebud (i en delegation l. dyl.). RA I. 4: 694 (1598). Stoor-Försten förordnade een Bajor och Rådh .. til Kexholm .. at öfwerlefrera, och ther ifrån medh Breff och Skäncker, gå Sändebudzwijs til Kongel. Mayst. i Swerige. Widekindi KrijgH 135 (1671).
Avledn.: SÄNDEBUDSKAP, n., sbst.2 (sbst.1 se sp. 16218). om förhållandet l. uppdraget att vara diplomatiskt sändebud; särsk. (numera bl. tillf., bildl.); förr äv. i uttr. i sändebudskap, i egenskap av l. ss. sändebud. Somliga (av kungens män) lågo såsom landvärnsmän .. att skydda kusterna .. andra foro i köpfärder och härnader .. andra i sändebudskap till fremmande hof. Strinnholm Hist. 1: 590 (1834). Kvinnor överge sina hem och familjer .. för att .. leva och meditera och vandra tillsammans med en man, som behärskar dem med illusionen av sitt gudomliga sändebudskap. SvD(A) 23 ⁄ 10 1928, s. 9.
Spoiler title
Spoiler content