SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1963  
SAILLIE (saljí Andersson (1845, 1857), sajī Ekbohrn (1868, 1904), saljīh Dalin 703 (1871)), r. l. f.; pl. saillier (SP).
Etymologi
[av fr. saillie, hopp, (kvickt) infall, utsprång, till saillir (se SAILLANT, adj.)]
(†)
1) (kvickt) infall. Skånska Poësien liknar mycket den Orientaliska, full med saillier och Paraboler. SP 1779, s. 1077. Ekbohrn (1904).
2) framskjutande del av byggnad, utbyggnad, utsprång. Andersson (1845). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content