SCHLESIER ʃle4sier, förr äv. SLESIER l. SLESER, om person m., om tyg n.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(schlesier c. 1700 osv. schlessier- i ssg 1672 (: Schlessier Dammast Drälls Servetter, pl.). schlæsier 1593. sleisier 1674. sleser 1671. slesier 1635—1691. slesser- i ssg 1668 (: Slesserklädhe). slessier 1565)
Etymologi
[av t. schlesier, till SCHLESIEN, område kring övre o. mellersta Oder (i nuvarande Polen). — Jfr SLESIGER]
1) manlig invånare i Schlesien; i pl. äv. utan avs. på kön. Och äre thesse nationer, som mand fornemligest schal taga sigh wara före, nemligen Holster, Dansche, Lybsche, Mächelburger, Prijdzer, Poler, Misner, Hesser eller Slessier. BtFinlH 4: 289(1565). Hammar(1936).
2) ss. förled i ssgr som beteckna ngt som är tillverkat i l. härrör från Schlesien.
