[jfr t. schungit, eng. schungite, ry. šungit; till namnet på den karelska orten ŠUNGA, där lager av stenkolsarten anträffats]
miner. amorf, antraciten närstående stenkolsform. En stenkolsart, ”schungit”, som till beskaffenheten står midt emellan antracit och grafit. AtlFinl. 3: 6(1899). Högre upp (i Dolomiterna) finns den egendomliga bergarten schungit, en lersten med ända upp till 55 % kol. BokNat. Mater. 341(1953).
SAOB
