SEKIN seki4n, äv. ZEKIN tseki4n l. se- (seki´n Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. -er (Säfström osv.) ((†) -s Dryselius (: seqvins)).
Ordformer
(sechin 1762. sekin 1844 (: sekiner, pl.), 1845 osv. sequine 1755. sequiner, pl. 1754—1855. seqvins, pl. 1694. zechin 1745—1904. zeckin 1889. zekin 1805—1966)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. zechin, t. zechin(e), eng. sequin, zechin, zecchino, fr. sequin; av it. zecchino, till Zecca, namn på myntverket i det gamla Venedig, av arab. sikka, myntstämpel, mynt]
1) numism. om (värdet av) olika, i äldre tid präglade guldmynt; dels om ett mynt av fint guld, med en vikt av omkring 3,5 gram, vilket präglades ursprungligen i Venedig (från 1285), sedermera äv. i andra italienska stater o. i Österrike, dels ss. benämning på olika turkiska o. egyptiska guldmynt. (Storvesiren) skulle gå ut til den uproriske Hoopen, och förehålla den sin skyldige plickt emot sin rätta Förste .. Sultan Osman, utlofwandes hwar och en Sextio Seqvins, det är, Sextio Kronor. Dryselius Måne 202(1694). Jag hade wunnit twåhundrade Sequiner på spel de få dagar jag warit uti Civita-Vecchia. Säfström Banquer. Ll 4 a(1754). 2SvUppslB 32: 245(1955).
2) (vard., skämts.) i oeg. anv.: slant; krona; i pl. i sht: pengar. Denna åtta dagars tripp (till Köpenhamn o. Hamburg) kan jag nog, med mina vanor icke göra under — låtom oss säga 200 sekiner. Wallengren Mann. 270(1895). Giv hit ert guld, vareviga sekin. Siwertz Vindr. 125(1919). Rönnerdahl har sorger och ont om sekiner. Taube Sjösalabok. 36(1942).
