SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1968  
SJAGGA ʃag3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(äv. sch-)
Etymologi
[möjl. till ett icke anträffat sjagga, sidoform till SAGGA, v.2; jfr sv. dial. sagg, sjagg, kält; jfr äv. sv. dial. sjaggut, n., som fordrar trägen uthållighet, vid sidan av saggig, som pratar utan uppehåll, o. sjagga, vara senfärdig, vid sidan av sagga, gå l. göra ngt långsamt o. söligt (se SAGGA, v.1); jfr ASundqvist i NysvSt. 1968, s. 30 ff.]
(vard.) floskel, tom fras. Tråkigheten på landsbygden, är en schagga. GbgP 1947, nr 308, s. 10. (En viss pjäs) ger mycket mer än fnitter och flabb. För den som verkligen lyssnar och inte låter sig fångas av de enkla schaggor som en rad teateranmälare hasplar ur sej. IdrBl. 1951, nr 118, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content