publicerad: 1971
Ordformer
(skimt- 1640. skÿmpt- 1661. skÿmt- 1666—1676)
Etymologi
[sv. dial. skimta, skämta, skymfa; jfr ä. d. skimte, skämta; sannol. ombildning av SKIMPA, v.3, med anslutning till SKÄMTA. — Jfr SKIMT]
(†)
2) skymfa (ngn l. ngt). Jon Bergh (dömdes) till 80 {marker} sölf(ve)r-m(yn)t emedan han hafwer skÿmptat Sahl(ig) förre Borgmestare och Rådh och Stadz Sigill (gm att förfalska sitt jordabrev). VRP 1661, s. 27. VDAkt. 1676, nr 334.
Ssgr, se skimt ssgr.
![saob](/img/book_39.png)
Spoiler title
Spoiler content