SKOLIERA skol1ie4ra, äv. skωl1- l. skå1l-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(schol- 1633—1693. skol- (sc-) 1642 osv.)
Etymologi
[jfr t. scholieren, gr. σχολιάζειν; jfr äv. ffr. scholié, försedd med skolier, kommenterad (fr. scolié); till SKOLION, sbst.2); i bet. 2 sannol. påverkat av SKOLERA]
1) (numera bl. tillf.) skriva l. författa skolier (se SKOLION, sbst.2); äv. tr.: (skriftligen) kommentera l. göra (skriftliga) anmärkningar till (ngt, i sht ngt skriftligt); förr äv. (allmännare): granska l. bearbeta (ngt); förr äv. i uttr. låta sig skoliera, låta sina skrifter kritiskt granskas för revidering (jfr 2). RP 3: 69 (1633; tr.). Hölts att conceptet, som i H. K. M:tz tidh giordes, skulle än scholieras. Därs. 11: 95 (1645). Hofrätten måste scholiera (de av underrätt avkunnade) domarne. Därs. 12: 244 (1647). A:o 1638, då månge saaker scolierades, opsattes ock om Råå och Röör, och huru det skulle stå att rätta. RARP V. 1: 20 (1652). Jag råder häldre Hoffvenium att sönderrifva disputationen eller honom uppbränna och aldrig skrifva något, än så låta ord från ord sig scholiera. ORudbeck (1665) hos Annerstedt UUH II. 1: 98. Translatoren Gudmund Olafsson .. hafwer (i antikvitetsarkivet) allenast ifrån d. 10:de wisan i Konung Harald gråfälds saga i Sturlæsons wärk scolierat öfwer de 9 fölliande wisor. Schück VittA 4: 64 (i handl. fr. 1696).
2) (†) = SKOLERA. Jag schrijffer .. aff en försorg, befarandes mig, at hvar du och Salvius råka I missförstondh, och begynna at scholiera hvar andhre, at I lära göra mera otiänst ähn tiänst. AOxenstierna Bref 4: 53 (1641). Refererar Hr Præsul, att Hr Præpositus giort oförswarl(igen) att han Scholieradt Caplan utan Hr Pastoris åhöran. HärnösDP 1693, s. 37.
