SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRIBLER skrible4r (skrible'r .. (äfv. skri'bler i sing.) Weste; -blér Dalin), m.||ig.; best. -en l. -n; pl. -er (Kellgren (SVS) 1: 266 (1778) osv.) ((†) =, Klint (1906)); förr äv. SKRIBLÉ l. SKRIBLERUS, m.||ig.
Ordformer
(scriblé 1811. skribler (sc-, -bb-) 1778 osv. skriblerus 1792c. 1845)
Etymologi
[jfr d. skribler; av t. skribler, skriblerus, l. (beträffande formen skribler) möjl. eng. scribbler, till t. skrib(b)eln resp. eng. scribble (se SKRIBLA); scriblé är sannol. en i sv. förfranskad form]
(numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) (mer l. mindre) talanglös l. smaklös l. obetydlig (men flitig) skribent (se d. o. 1) l. författare (se d. o. 1 b); mångskrivare; äv. (skämts.) utan (direkt) nedsättande bibet.: skribent. Hvi har jag icke Popens hand, / Att i en Dunciad betvåla / Den mängd Scriblerer i vårt land, / Som med Apollos Lager pråla? Kellgren (SVS) 1: 266 (1778). Så vida svagheten att vara skribler hos mig ej ännu blifvit utrotad, erhåller du snart fortsättning af mina dårskaper. Sjöberg (SVS) 2: 151 (1817). Triewald .. (har) med gammaldags krafttag särskildt tuktat tillfällighetslitteraturens skriblerer. Levertin Gest. 76 (1903). Av .. anmärkningsvärda prestationer är .. (längdhopparen o. idrottsjournalisten R. W. Björnemans) längdhopp, som visar, att den store skriblern, men ännu större längdhopparen är en man med temperament. Swing 1921, nr 36, s. 4. GbgP 1950, nr 149, s. 10. — jfr TIDNINGS-SKRIBLER.
Ssg (numera bl. med ngt ålderdomlig prägel): SKRIBLER-VERKSAMHET~002, äv. ~200. särsk.: verksamhet som ”skribler”. Swing 1923, nr 34, s. 4.
Avledn. (†): SKRIBLERISK, se d. o.
SKRIBLERSKA, f. kvinnlig ”skribler”. Knorring Skizz. I. 2: 192 (1841).
Spoiler title
Spoiler content