SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SNÖRVEL snœr4vel, n.; best. -vlet.
Etymologi
[till SNÖRVLA]
snörvlande läte, snörvling; äv. i utvidgad anv., om läte som erinrar om persons snörvlande (jfr SNÖRVLA c). Varje ljud utifrån förstummades av .. pumparnas tunga snörvel och generatorturbinens höga ton. Kjellgren Smar. 42 (1939). Så skrattar Pål till ... Ett snörvel genom fettnäsan med ett pip ur halsen. Wassing GropSkog. 333 (1965).
Spoiler title
Spoiler content