publicerad: 1983
SPARTAN sparta4n, m.; best. -en; pl. -er (i ä. språkprov möjl. äv. att hänföra till sg. spartaner, Brask Pufendorf Hist. 7 (1680) osv.); förr äv. SPARTANARE, m.; best. -en l. -n; l. SPARTANER, m.
Ordformer
(-tan 1766 osv. -tanare 1843. -taner, sg. 1737. -taner, pl. 1680 osv.)
Etymologi
[jfr d. spartaner, t. spartaner, eng. spartan; av lat. spartanus, adj. o. sbst., av grek. Σπάρτη, Σπάρτα, Sparta, huvudstad i Lakonien på Peloponnesos, vars invånare under antiken var kända för enkla, stränga o. härdande levnadsvanor. — Jfr SPARTANSK, SPARTIAT]
manlig invånare i det forntida kungadömet Sparta, manlig spartansk medborgare; i pl. äv. utan avs. på kön; i sg. best. äv. i totalitetsbemärkelse, liktydigt med: spartanerna; äv. om (manlig) invånare i l. man från den år 1834 nygrundade staden Sparta; jfr SPART, SPARTIAT. Brask Pufendorf Hist. 7 (1680). Palantus har warit en förnähm Spartaner, hwilken vnder det Meszeniska Kriget gaf sina Lands-Män det Rådet, at (osv.). Bliberg Acerra 902 (1737). Spartanaren (tog) ingen andel i vettenskapens utveckling. Palmblad Fornk. 1: 78 (1843). Våra dagars spartaner hava på sitt sätt följt de gamles föredöme. Zilliacus PilgrHellas 42 (1923). Spartanerna var .. så välexercerade att för dem betydde själva kriget en vila från krigsövningarna. Henrikson AntikHist. 1: 65 (1958). — särsk. bildl.; särsk. om person med enkla o. stränga levnadsvanor. De enkla klagoljud, som man hört af Finlands spartaner, då de (vid Uleåborgs utrymning 1808) vemodsfulle ropade: .. Farväl nu, Finska udde! Wacklin Minn. 2: 24 (1844). Generalmajor v. Pape, en spartan i sinnesart och handling. IllMilRevy 1898, s. 134. IllSvOrdb. (1955).
SPARTANISM, r. l. m. [jfr eng. spartanism] motsv. spartan slutet: egenskapen l. förhållandet att vara spartan l. spartansk (se d. o. 2), spartanskhet. Thorild (SVS) 10: 166 (1787). Då Pisa .. (efter ett krig med Genua i utbyte mot sina tillfångatagna) erbjöd sina besittningar på Sardinien, vägrade de fångne Pisanerne att till detta pris låta lösköpa sig. En stolt men olycklig Spartanism, ty Pisa hemtade sig aldrig från förlusten af dessa sina medborgare. Kræmer Sydfr. 140 (1853). Robsahm berättar .. (i sina memoarer om E. Swedenborg), att .. (denne), trots sin spartanism i hvardagslag, ”kunde väl äta i sällskap och dricka Poculum hilaritatis med måtta.” Lamm Swedenbg 198 (1915). Hellström RedKav. 106 (1933). —
SPARTANSK, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content