publicerad: 1983
SPASM spas4m, r. l. m.; best. -en; pl. -er40. Anm. 1:o I ä. tid användes äv. lat. spasmus, med bevarad böjning. BOlavi 17 a (1578: Spasmus), Rosenstein BarnSj. 226 (1764: Spasmi, pl.), Hygiea 1848, s. 203 (: Spasmi, pl.). 2:o I nedan anförda språkprov uppträder ss. sg. formen spasmer analogiskt nybildad till pl.-formen. Varenda harskling, varenda spasmer stannade av. MorgP 1950, nr 108, s. 6.
Ordformer
(spasm 1800 osv. spasmer (-ssm-), pl. 1754 osv. spassme c. 1795)
Etymologi
[jfr d. spasme, t. spasmus, eng. spasm; av fr. spasme (ffr. spasme), av lat. spasmus, spasma, av grek. σπασμός, σπάσμα, av σπάω, rycker, drar; besläktat med SPAD, SPATT, sbst.2 — Jfr SPASMATISK, SPASMO-, SPASMODISK, SPASTISK]
1) i sht med. sjukligt tillstånd bestående i av viljan oberoende, häftig muskelsammandragning l. rörelse, kramp(ryckning); stundom närmande sig bet.: krampanfall l. konvulsion l. grimas; ofta i uttr. ha l. få spasmer (jfr 2 b), särsk. (i icke fackmässigt spr.): ha kronisk, monoton kramp, vanl. lokaliserad till ansiktet, facialkramp; i sht i pl. Ha spasmer i ansiktet, benen. VetAH 1754, s. 309. (Kajeputolja) nytjas .. mot krampe och spasmer, särdeles hos gamla och hafwande qwinnor. Linderholm 1: 309 (1802). Då vid rösternes uppsummering man kom så långt, att all pluraliteten på oppositionens sida var gifven, förlängdes en hop ansigten ansenligt. En af adeln .. hade fått spasmer. Liljecrona RiksdKul. 192 (1840). Läpparna sammanpressades i en nervös spasm. Bergman Kerrm. 85 (1927). Plötsligt förvreds hans ansikte av en spasm. Sevón-Rosenbröijer Far. 159 (1934). Hans barhuvade ansikte uppfylldes av ryckningar, spasmer förorsakade av rädsla. Lo-Johansson Stat. 1: 178 (1936). I en sista krampaktig spasm har .. (lejonet) sträckt .. (tassarna) från sig, och (osv.). Rösiö Benadirkust. 61 (1937). Du skakar, du har spasmer, du skulle på anstalt. Martinson KärlekKr. 72 (1947). Wernstedt (1951; om facialkramp).
2) oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk. om känsloförnimmelse l. känslouttryck som liknas vid en spasm l. spasmer (i bet 1) l. beledsagas av krampartad förnimmelse l. dyl., ”konvulsion”. Kriget anses för en Grymhet, det är intet grymt, kriget är en Spassme lika naturlig som kjärlek. CAEhrensvärd (SVS) 2: 337 (c. 1795). Att icke låta någon upphöjd känsla öfverspänna sina nerfver till en ädel spasm. LBÄ 33—35: 197 (1800). Han såg på hennes ansigte, och i vecken kring munnen och ögonens blinda blick fann han ett uttryck som af den högsta kärleksextas, en spasm af öfverstor lycka. Hallström Purpur 140 (1895). Den mångbesjungna kärleken är .. ingenting annat än en spasm. Lindberg AnnLis 280 (1901). Adjunkten Fagerlund var en något nervös herre med spasmer icke bara i ansiktet utan också i humöret. HågkLivsintr. 10: 249 (1929). — särsk.
a) om ryckig (spasmlik) kroppsrörelse. Med ett steg .. som på halva vägen yppade en spasm av tvekan, stod hon framför (tavlan). Nilsson Bokh. 270 (1937).
b) (vard.) i uttr. reta spasmer på ngn, göra ngn förargad l. ursinnig o. d.; få spasmer, (jfr 1), bli förargad l. ursinnig o. d. Gamla Margret. Tala du, som är den enda jag kan höra på, utan att få spasmer. Strindberg Fadren 34 (1887). Hennes elaka skratt retade nästan spasmer på Regina. Kihlman Deledda RegT 176 (1922).
c) (†) om nyck (se NYCK, sbst.1 3) l. lynneskast o. d. En betjent, en kammarherre, en hofdam, och en kammarjungfru äro till sin education, sin stämpel, sin art, alt ett och detsamma. lyda .. under en annans Spassmer. CAEhrensvärd Brev 2: 146 (1797).
Avledn.: SPASMIG, adj. till 1: (tillf.) spasmodisk l. spastisk. Med små spasmiga rörelser gick han och tog Fallström i armen. Sjödin StHjärt. 177 (1911). —
SPASMISK, adj. [jfr t. spasmisch, eng. spasmic] till 1: spasmodisk, spastisk; äv. ss. adv. (Han) strök upp håret med båda händerna medan han spasmiskt trampade med benen. Blomberg LandLåg. 167 (1930). En fet man som hette Martin Jonsson men på grund av en sorts spasmiska rörelser med huvudet kallades för Martin Nick. UrDNHist. 3: 491 (1954).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content