1) motsv. STARK 2, 2 e: starkt, fast, säkert. Läät greffue Henric (av Holstein) starkeliga befesta sich på Calmare. OPetri Kr. 138(c. 1540). Blef .. (skeppet) på alt sät starkeligen bygt, och så wäl beprydt, som aller bäst ske kunde. Peringskiöld Hkr. 2: 125(1697). Schultze Ordb. 4968(c. 1755).
2) motsv. STARK 3 a,11, 12: med styrka l. kraft, starkt. (Konung Antiokus) bestormadhe stadhen (Dora) starckeligha. 1Mack. 15: 25(Bib. 1541). (Man bör hos den pestsjuke söka) förspride .. (giftet) til the ytterste ledamoot, och driffue thet starckeligen vth genom swettholen. Lemnius Pest. 13(1572; uppl. 1917). (Männen) sloges både länge och starkligen. Peringskiöld Wilk. 275(1715). Hromund .. grep sig starkeliga an (med brottningen), och gingo .. (männen) så hårt tilsaman, at (osv.). Björner Hrom. 7(1737). Ekblad 129(1764).
3) motsv. STARK 8 a:säkert l. tvingande. Effter wij j then första predikanen starckeliga nogh bewijst haffue, hwadh skatt j Christi Nattwardh är. PErici Musæus 1: 256 b(1582).
4) motsv. STARK 11:häftigt, starkt. Sij, en starker och mechtigher aff Herranom, såsom en haghelstorm, såsom itt skadhelighit wädher, såsom en watustorm then starkeligha infaller, skal vthi landet medh wold inslept warda. Jes. 28: 2(Bib. 1541; Bib. 1917: lik en störtskur med väldiga, översvämmande vatten); jfr 2. Det är på denna (nämnda) nygörings möjlighet som jag starkeligen tviflar. Geijer I. 3: 410(1817).
