SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1989  
STICKANDE stik3ande2, p. adj.; adv. =.
I. [fsv. stikkande; jfr äv. fsv. stikkasta storm (ack. sg.), stickande storm (sannol. felaktigt för stikkansta, superl. av stikkande), sv. dial. (Finl.) stickande; jfr ä. d. stieckind (i uttr. stieckind storum); sannol. av mlt. stikende (i uttr. stikende storm), p. pr. av sticken, sticka (se STICKA, v.1), l. ombildning (med anslutning till sticken) av ett verb motsv. ä. nl. stinkende (i uttr. stinkende storm; se STINKA, v.2 I 4); möjl. är dock anv. (delvis) utvecklad ur STICKA, v.1 I 18] sjöt. i uttr. stickande storm, mycket stark l. häftig l. rasande storm (företrädesvis till sjöss o. ofta i samband med slagregn l. snöyra o. d.); äv. om blåst l. snöyra o. d. (i denna anv. svårt att skilja från STICKA, v.1 I 18); jfr III. Wallius 2Likpr. 2 (1628). (I början av augusti kom) så mycket rägn, högt Siöwatn och stickande nordost storm, at ganska månge fartyg omkommo. Broman Glys. 1: 420 (1728). Då nu stora Kravelen satte upp alla sina segel i den stickande stormen, så upphann han snart (det fientliga skeppet). Fryxell Ber. 3: 160 (1828). (Besättningen på en isbåt måste) hela timmarna ro mot en stickande blåst. UB 7: 245 (1874). Quennerstedt Torneå 2: 331 (1903; om snöyra). Jennings Solstr. 57 (1919; om motvind).
II. [liksom d. på den(ne) stikkende stund sannol. ombildning (med anslutning till STICKA, v.1) av lt. tor stikken stund, op stikkenstunt, op stick un stünn o. d., sammanställning med lt. stick, stick, punkt (se STICK, sbst.1)] (†) i uttr. på stickande stund(en), på ögonblicket, ögonblickligen, omedelbart. Cavallin Herdam. 4: 86 (cit. fr. 1704: stund).
III. [sannol. eg. p. pr. av STICKA, v.1 (i bet. I 20)] (numera i sht i vissa trakter) ss. adj. o. adv., i sådana uttr. som stickande mörk, stickande mörker, alldeles l. fullständigt mörk resp. fullständigt l. absolut mörker; äv. dels i uttr. i stickande språng l. sken, i fullt språng l. sken, dels i uttr. på stickande fyren, i full galopp, i sporrsträck, i full fart (jfr FYR, sbst.5). En qwäll, då stickande mörkt war. Roland Minn. 99 (c. 1748). Kellgren (SVS) 6: 255 (1789: i stickande mörkret). Ratsch! som vinden var jag lös — och undan derifrån (dvs. från galgen) i stickande språng. Nicander 2: 660 (1834). Berndtson (1880: fyren). Förstadsstationerna .. ligga insvepta .. i en stickande tjock dimma. Siösteen ModBelg. 230 (1906); möjl. till STICKA, v.1 I 18 c. (Tjuvskyttens) medhjälpare, som väntade vid åkdonet, körde bort i stickande sken och lämnade kamraten åt hans öde, när han fick höra röster ifrån skogen. Möllersvärd VerklSkog 98 (1924).
Spoiler title