STOMI stomi4, äv. stωmi4, r.; best. -en l. -n; pl. (om olika slag l. fall) -er.
Etymologi
[jfr eng. -stomy (i ssgrna colostomy, gastrostomy); utlöst ur sådana ssgr som KOLOSTOMI, UROSTOMI, stomi varvid tjocktarmen (delvis) ersätts resp. urinen bortledes via en utanpå bukväggen placerad bit tunntarm, av gr. κόλον, tjocktarm (se KOLON) resp. en ssgsform till οὖρον, urin (se URIN), o. en ssgsform till στόμα, mun (se STOMA). — Jfr STOMIST]
med. om förhållandet att en patient har en på buken inopererad konstgjord tarmöppning ur vilken avföring l. urin tömmer sig (i en påse); äv. om detta förhållande ss. sjukdom; äv. konkret, om öppningen på bukväggen. Det som kan vara ett problem för många stomibarn är att sköta sin stomi under skoldagen, om det blir läckage eller andra problem. ICAKurir. 1982, nr 46, s. 52. Om det är ändtarmen eller blåsan som har avlägsnats, måste kroppens slaggprodukter, avföring eller urin lämna kroppen genom en ny kroppsöppning; en stomi. Därs. s. 53. Det finns tre typer av stomier. Därs. Stomi är ett dolt handikapp som ofta bara den närmaste kretsen känner till. Därs.
-OPERERAD, p. adj. opererad gm att en konstgjord tarmöppning anlagts på buken; äv. substantiverat. De stomiopererade har tarmen framdragen genom bukväggen så att avföringen töms i en plastbehållare fastsatt med bandage. SvD 7/5 1979, s. 8. ICAKurir. 1982, nr 46, s. 52. —
SAOB
