publicerad: 1991
STRAGLA l. STRAKLA, v. -ade.
Ordformer
(strag- 1712. strak- 1712—1741)
Etymologi
[sv. dial. strakla, strackla, vackla, ragla, motsv. nor. dial. stragla, gå vacklande o. mödosamt; avledn. av STRAK]
Spoiler title
Spoiler content