[jfr t. sufismus, eng. sufism, fr. soufisme; avledn. av arab. .sufī, man av ylle, av .sūf, ylle; om skälet till benämningen se språkprov 1912]
om asketisk-mystisk riktning inom islam. Ssufismus, ett slags Österländsk Mysticism, som består deri, att Mystikern frigör sig helt och hållet ifrån det menskliga Jaget, för att genom ascetiska betraktelser komma till Guds kännedom. ConvLex.(1826). Mystiken inom islam kallas sufism, efter den grova mantel, suf, som de heliga männen buro. Söderblom ÖversRelH 79(1912). Sufismen motsvarar den kristna mystik, som inspirerades av nyplatonismens enhetslära. Aspelin TankVäg. 1: 191 (1958). Hjärpe IslamLära 81(1979).
