SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1998  
SUPPUTERA, v. -ade.
Ordformer
(förr äv. sup-)
Etymologi
[jfr t. supputieren, eng. suppute, ävensom supputate, fr. supputer, av lat. supputare, av sub, under (se SUB-) o. putare, anse, förmoda, beräkna (jfr PUTATIV)]
(†)
1) uträkna (ngt); beräkna (ngt). Ifrån Vthgången aff Egypten, in til thet sijdsta åhret Konung Dawidz, supputera .. (moskoviterna) 630 åhr. Petreius Beskr. 6: 27 (1615). Hertig Carl Philip .. sporde .. migh om iagh har supputeret min dödzstund. JBureus (1621) i 2Saml. 4: 74.
2) lägga till l. öka (ngt). Så at mehr iagh will Suputera / Däsze förtreet medh andra fleere. Beronius Reb. E 3 b (1674).
Spoiler title
Spoiler content