SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVIBEL svi4bel, r. l. m.; best. -n; pl. -blar32.
Etymologi
[ellips av SVIBELFISK. Jfr SVIBLA]
(förr) gm slarv l. olyckshändelse o. d. omblandad sats (se d. o. 1) l. tryckmaterial som kommit i oordning. En hög bokstäfver från sönderfallen sättning .. kallas svibel. Nordin Boktr. 132 (1881). Sättaren, som slarvar med avläggningen, som hopar svibel omkring sig, vart han drager fram. NordBoktrK 1911, s. 282. En av de stora fördelarna med maskinsättning är att riskerna för svibel avsevärt minskas. Poppius o. Jansson Journ. 81 (1959).
Ssg (förr): SVIBEL-FORM. tryckform innehållande svibel. Typografminn. 31 (1952).
Spoiler title
Spoiler content