SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVIDRA svi3dra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[sv. slang svidra sig, svidrad, klädd (Landsm. 1910, s. 95); till sv. slang svider, kostym, ombildning av SVID, sbst.2 (med anslutning till KLÄDER)]
(vard.) klä (ngn); i sht dels i p. pf.: klädd (så l. så), dels refl.: klä sig (i den särsk. förb. svidra upp sig); jfr SVIDA, v.1 Man är elegant klädd, jesitt svidrad i så fall. Koch GudVV 1: 199 (1916). Titta bara så han är svidrad. GbgP 1948, nr 15, Bil. s. 1. Han tyckte om att gå ut med en skarpt svidrad tjej. Fogelström Minns 213 (1964). — särsk. ss. vbalsbst. -ing, konkret: klädsel (se d. o. 1 b), klädedräkt; särsk.: kostym (se d. o. 4 c). Hon .. strök med händerna över sin blöta kappa. — Svidringen blir alldeles förstörd av det här regnet. Hammenhög PoB 223 (1931). Asklund Fanfar 92 (1934; om kostym).
Särsk. förb. (vard.): SVIDRA OM SIG10 4 0. klä om sig; jfr svida om. NDA(A) 29 ⁄ 8 1931, s. 5. —
SVIDRA UPP SIG, äv. OPP SIG4 0. klä upp sig, klä sig snyggt, byta till snygga kläder; jfr svida upp. ST(A) 11 ⁄ 8 1946, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content