SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2000  
SYNDIKALISM -kalis4m, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. syndikalismus, eng. syndicalism; av fr. syndicalisme, till syndical, ombudsmans-, fackförenings-, till syndic, ombudsman (se SYNDIKUS). — Jfr SYNDIKALISERA, SYNDIKALISTISK]
polit. (revolutionär) åskådning l. rörelse som strävar att via fackligt arbete (i sht med strejk ss. vapen) överföra produktionsmedlen i fackföreningarnas ägo samt avskaffa den centrala statsmakten. Norström Masskult. 51 (1910). Sorels syndikalism. Neander Nilsson SpöknKors. 34 (1929). Den revolutionära fackföreningsrörelsen representeras i vårt land av syndikalismen. Elmér SvSocPolit. 37 (1943). Syndikalismen .. vill göra .. (statsmakten) överflödig, genom att fackföreningarna utvecklas till ”syndikat”, vilka överta vården av samhällsuppgifterna och produktionsmedlen. Idun 1944, nr 50, s. 53. HT 1979, s. 208.
Spoiler title
Spoiler content