publicerad: 2000
SYSSLING sys3ling2, förr äv. SYSSLUNG, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -ar, i ä. språkprov möjl. äv. att hänföra till sg. sysslinge l. sysslunge, se nedan, (VarRerV 10 (1538) osv.) ((†) -er, i ä. språkprov äv. att hänföra till sg. sysslinge, sysslinga, sysslunge, 3SthmTb. 4: 140 (1601)); förr äv. SYSSLINGE l. SYSSLINGA l. SYSSLUNGE; pl. -ar? l. -er? (se ovan).
Ordformer
(sydsl- (-zl-) 1713—1716. syskl- 1712—c. 1755. sysl- (-ÿ-) 1526—1875. syssl- (-sz-) c. 1635 osv. -ing(h) 1526 osv. -inga efter prep. c. 1750. -ingar, pl. 1538 osv. -inge 1555—1809. -ung 1560—c. 1755. -ungar, pl. 1671—1729. -unge 1712—c. 1755)
Etymologi
[fsv. sys(t)lunge, sys(t)lingi, m., sys(t)lunga, syslinga, f.; jfr fd. sysling, ä. d. søsling, fvn. syslingr; avledn. av SYSTER, sbst.1; möjl. sekundärt till (det under alla omständigheter närstående) fsv. systrunge, systrunger, systrunga, fvn. systrung, systrungr, systrunga (jfr äv. fd. søstring) o. således urspr. betecknande systers barn (motsv. i fråga om brorsbarn det med samma suffix bildade BRYLLING, sbst.2)]
kusin, syskonbarn (se d. o. 1); numera bl. dels (o. företrädesvis) om kusinbarn i förh. till annat kusinbarn, tremänning (småkusin (se d. o. 2)), dels (i vissa trakter) om syskonbarns barnbarn (se b), sysslingbarn, fyrmänning. Kol. 4: 10 (NT 1526; Bib. 1999: kusin). Att hon hade latith sig belegra med sin egen syslung. BtFinlH 2: 148 (1560). Drängen Nils Svensson i Nyie Sochn och pigan Elisabeth Jönsdotter Allzheeda Sochn, äre 2 bröders barnabarn eller sin emillan sysslingar. VDAkt. 1724, nr 259. Sysslingar voro egentligen systerlingar ”barn af systrar” .. I senare tider har man fyllt vårt språks saknad af gängse uttryck för de slägtled som ligga bortom kusingraden genom att låta syssling .. betyda ”nästsyskonbarn”. Tegnér HemOrd 25 (1881). Har man inga eller få kusiner, betraktar man gärna sina sysslingar som nära släktingar. Östergren (1952). Vi är sysslingar, Rutger och jag. Pappa och farbror Hjalmar var kusiner. Gustaf-Janson ÖvOnd. 23 (1957). — särsk.
a) (†) om kusin på mödernet; motsatt: ”brylling” (se BRYLLING, sbst.2 1). VarRerV 10 (1538). Bröllingar, (brödrebarn) Syszlingar, (systerbarn). Schroderus Comenius 603 (1639). Nu war änkians Sahl. man och denne dräng syskone barn, af twenne Systrar födde och sålunda Syslingar kallade. VDAkt. 1711, nr 238. Sysslingar kallas i vanligt tal Barn af syskonbarn; men i Lagen Syskonbarn på mödernet, i motsats af Bryllingar, som äro på fädernet. Weste FörslSAOB (c. 1817). Nordström Samh. 2: 13 (1840).
b) (i Finl.): kusinbarns barn, fyrmänning, brylling. Syssling i finländsk bemärkelse — d. v. s. betecknande den därnäst följande släktskapsgraden — har icke någon direkt motsvarighet i högsvenskan. Bergroth FinlSv. 179 (1917).
c) oeg. (särsk. i fråga om övernaturligt väsen) l. bildl. (särsk. i fråga om icke genetisk likhet l. samhörighet). Tror du inte, att ditt tvifvel är kusin eller syssling till min lifsleda? VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 229. Det var en liten pyssling, / kokett och graciös, / en tummelitens syssling, / en liten lustig tös. Fröding 2: 145 (1891).
Ssg: A: SYSSLING-BARN. (syssling- 1900 osv. sysslings- 1889 osv. sÿsslunge- 1656) om vart o. ett av två l. flera barn, vars föräldrar är varandras sysslingar, fyrmänning, brylling. En bondedreng ifrå Ferneboo Sochn i Gestrickeland, som begärte sitt sÿsslunge barn till hustru. VDAkt. 1656, nr 164. Spong Tavl. 8 (1946).
B (†): SYSSLINGE-BARN, se A.
C: SYSSLINGS-BARN, se A.
Spoiler title
Spoiler content