SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
TÖA 3a2, förr äv. TÖJA, v.1 -ade (Psalt. 147: 18 (Bib. 1541) osv.) ((†) pr. sg. -er Rosenfeldt Vitt. 162 (c. 1690), -r Ekeblad Bref 1: 221 (1653)). vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(tö- 1653 osv. tög- 1650. töj- (-ij-, -y-) 15411880)
Etymologi
[fsv. thöia; motsv. fd., d., nor. , fvn. þeyja (nor. dial. tøja), mlt. douwen, mnl. doyen (nl. dooien), fht., mht. touwen (t. tauen); besläktat med feng. þāwian (eng. thaw); etymologiskt identiskt med DÖVA, v.2; möjl. till ett sbst. motsv. fvn. þá (nor. ), snöfri o. ofrusen mark; av ovisst ursprung. — Jfr ]
opers.: vara blidväder, slaska; äv. med sakligt subj., ss. snö l. is o. d.: smälta, tina; äv. om frusen mark l. terräng: tina; äv. i mer l. mindre bildl. anv. (se slutet); förr äv. i subjektlös sats; förr äv. om väder: bli varmare. Det töar på våren. Fortsätter det här töandet, blir det ingen snö kvar till påsk. Så snart dhet flächtar liumt och wädret böriar töga. Skogekär Bergbo Wen. 90 (c. 1650, 1680; uppl. 1993). På följande dagarne töade starkt och blåste hårdt. Broman Glys. 1: 421 (1728). Vi styrde ut på Torneälfvens töande isar. TurÅ 1895, s. 37. De töande, bottenlösa vägarna blev vita och fasta, gula hästhovsblommor tändes i dikena. Lundkvist FlodHav. 49 (1934). Ingenting tog sig mycket ut för ögat i gråvädret och slasket efter den senast töade snön. Alfvén Arvedelen 152 (1981). Innan det började töa något var det kallt så in i norden. SvD 8 ⁄ 2 1998, s. 2. — särsk. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., i fråga om att ngns sinne bevekas l. veknar; äv. dels i p. pr. i mer l. mindre adj. anv.: förlösande o. d., dels o. numera nästan bl. i förb. TÖA UPP. Ehuru hennes .. kärlek till systern .. kommer hennes stolthet att töa i mildare känslor. Topelius Vint. I. 1: 309 (1859, 1880). Så störtade den fram – strömmen af salta, töande, heta tårar. Benedictsson Ber. 27 (1887). Man igenkänner finnen på hans .. otillgängliga hållning. Han behöfuer tid att töa och blifua förtrogen. Finland 54 (1893).
Särsk. förb.: TÖA AV. (†) om snö l. is o. d.: smälta bort. Jökul sade, att han icke ville gå in och låta snön töa af. Lönnberg FnordSag. 1: 101 (1870). Östergren (1964). jfr avtöa.
TÖA BORT10 4. om snö l. is o. d.: försvinna på grund av tö, tina. När snön äntligen töar bort i Sunnerbo i början av april. Lagerlöf Holg. 1: 173 (1906). (Gångar) där .. snön låg vit, men här och var hade töat bort och lämnat gräs bart som ännu var grönt. Thorén Herre 262 (1942). jfr borttöa.
TÖA PÅ. (†) opers.: (fortsätta) töa. Ingen fransosz kan wara ostadigare än här wäderleken, förtÿ om här frÿsz 2 nätter åradh så töör dätt åter på i 14 dagar. Ekeblad Bref 1: 221 (1653; rättat efter hskr.). Än fryser det .. än töar det på. Menlös Alm. 1740, s. 10.
TÖA UPP10 4. smälta; tina; äv. tr.: tina upp (ngt); äv. bildl. Psalt. 147: 18 (Bib. 1541). Hwad som töyar up .. heela Dagen, / Fryys på een Stund i hoop. Spegel GW 162 (1685). Tundra .. karakteriseras däraf, att marken ständigt är frusen och om sommaren töar upp till endast ringa djup vid ytan. 2NF 30: 308 (1920). I nästa månad åker kabinettssekreterare Pierre Schori till Moskva för att töa upp förbindelserna mellan Sverige och Sovjet. GbgP 9 ⁄ 12 1982, s. 29. jfr upptöa.
Spoiler title