[liksom t. taciteisch till namnet på den romerske historieskrivaren Tacitus]
(numera föga br.) särsk. om prosastil: som är utmärkande för l. liknar Tacitus stil. Ekbohrn(1904). Ännu saknas de arkeologiska mellanleden, som kunde göra det möjligt att orientera sig i förhållandena före den taciteiska tiden. Fennia XLIX. 4: 415(1929). Den ”taciteiska” stilens styrka ligger i hans oförlikneliga konst att med några få, märgfulla ord måla bilder av personer och tilldragelser så åskådligt, att de aldrig gå ur läsarens minne. Grimberg VärldH 4: 275(1930).
