[sv. dial. tapperian, öltappare vid gästabud; av nl. tapperiaan, tappriaan, tapperjaan, dryckesutskänkare; sannol. urspr. skämts. ombildning (väl i anslutning till andra personbeteckningar på -aan) av tapper, med samma bet., till verbet tappen, tappa (upp) (se TAPPA, v.1) (jfr äv. nl. tapperij, utskänkningsställe)]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som (med myndighets tillstånd) i vinkällare utskänkte dryck (i sht vin), vinutskänkare. War Oloff P(er)ss(o)nn, thappiriannen, der jnne medh och wille haffuua dem wth medh sigh. TbLödöse 119(1589). Samma dagh blef Niclaes Berchelt ahntaginn till tapperian i stadzenns käller. 3SthmTb. 3: 76(1600). Det är nödvändigt att klart skilja mellan källare och värdshus. Källarna eller vinkällarna innehades av vinskänkar, vilka fram till medio av 1600-talet kallades vintappare eller tapperianer. SErikÅb. 1957, s. 92.
2) (†) rättighet att verka ss. tapperian (i bet. 1). Innehafwarne af Tapperianen. VRP 6 ⁄ 3 1722.
Ssgr: A (†): TAPPERIAN-ACCIS, se B.
B (till 1; om ä. förh.): TAPPERIANS-ACCIS. (tapperian- 1658. tapperians- 1655 osv.) statlig avgift för (tapperians) försäljning av utländska drycker. RP 16: 111(1655). Ändoch Taperian-Accijsen härtil, i några Städer, är worden förgäten och nederlagder, af föregifwande, som skulle den samma vthi store Siötullen wara inbegripen. Stiernman Com. 2: 872(1658). 2NF(1919). —
-FRIHET. (†) särskilt beviljad frihet från tapperiansaccisen. Bark Bref 2: 182(1707). 2RA 3: 784(1734). —
SAOB
