publicerad: 2004
TILLIKA tili3ka2, äv. tili4ka, förr äv. TILLIKES, adv.
Ordformer
(förr äv. skrivet ss. två ord. -licka (-ij-) 1614–1720. -licke 1546. -lige 1537–1581. -lijks 1687. -lik (-ij-) 1695 (i vers)–1740 (i vers). -lika (-ij-, -j-) 1526 osv. -likars (-ij-) 1683–1718. -likas 1731–1780. -like (-ii-, -ij-) 1547–1668 (i vers). -likes 1709–1764)
Etymologi
[liksom d. tillige efter mlt. tōlike, ssg av tō, till (se TAPTO) o. like, lika; av TILL o. LIKA, adj. o. adv.; formen tillikes beror trol. på analogisk påverkan från DESSLIKES]
1) (†) på samma sätt, likadant; äv. övergående i bet.: lika mycket l. i lika hög grad l. med samma styrka o. d. Vppå Borgare och Bonde handlingar förstodh han sigh tillijka. Schroderus Liv. 709 (1626). Att icke alt lärer .. kunna gå tillijka och så snart för sig, som ämnat är. HTSkån. 1: 178 (cit. fr. 1658). Litet godt har du lärdt, som wäter hela (hand)duken tillika. Dalin Hist. 2: 10 (1750). Deras fördubblade slag (med släggan), som falla tillika på alla viggarne. VetAH 1771, s. 280. Först skråla bägge tillika och täfla att öfverrösta hvarandra. Kolmodin Liv. 1: 101 (1831).
2) (numera bl. tillf., ålderdomligt) betecknande att ngt sker samlat l. samtidigt; tillsammans l. i sällskap l. gemensamt l. i förening; på en gång, på samma gång; förr äv. dels i sådana pleonastiska förb. som tillika och på en gång; dels i förb. alla tillika, äv. övergående i bet.: allesamman; särsk. framhävande, i fråga om (till synes) olikartade enheter. Bådhe lupo the till lika, och then andre läriungen lop före snarare än Petrus, och kom först till grauena. Joh. 20: 4 (NT 1526). Hans krijgsmän äro til lijka kompne. Job 19: 12 (Bib. 1541). Han will, at i alle till lijke skolle wara lÿdig under hans rijke. Holof. 18 (c. 1580). At alle skapelsens Wärk äre framkomne tillijka och på en gång. Schroderus Os. 1: 431 (1635). Vij (är i vårt samarbete) så förknippade och hålla hvar annan så i håret, att vij tillijka ramlla omkull. RP 8: 90 (1640). Mångh Järn i Elden tillijka, brännas offta. Grubb 555 (1665). Krita eller kalk och wiktriol böra aldrig tillika slås i färgen .. ty då upphäfwa de helt och hållit hwarandras egenskaper. Alm(Sthm) 1809, s. 47. Det uttryck av godhet, klokhet och av frid tillika, som låg över hans ansikte. Stiernstedt Vollard KonsthM 120 (1938); möjl. till 3.
a) (†) vid ett o. samma tillfälle; åt gången, för var gång; i taget, i sänder. Stundom är han in på Hijsingen opå sijnn gård tree eller fyre nätter til lijke. G1R 25: 184 (1555). Ingen Präst .. må .. borto wara ifrå församblingen på en tid tillijka öfwer twå wekor. KOF II. 2: 215 (c. 1655). Har i något ont emot mig så kom en tillika, intet kan jag gå ut och slås med så många. VRP 2 ⁄ 6 1730. De säga .. (tordmulen) värper ej mer än ett ägg tillikes. Linné Ungd. 2: 25 (1732). (I Sv.) nögde sig .. sjelfve Konungarne med en enda Maka tillika. Botin Utk. 82 (1757). Han skrifver ej länge tillika. Meurman (1847).
b) (†) övergående i bet.: sammanlagt l. sammantaget; inalles. LPetri KO 37 b (1561, 1571). Heela werlden tillijka hafwer inga fleera öijar, än thetta nääsz om sig. Rudbeck D. Ä. Atl. 1: 159 (1679). Såsom .. Archiebiskop Mag. Laurentius Petri Nericius underhållet 50 fattige Studenter tillika årligen. Tiällmann Gr. 22 (1696).
3) betecknande att ytterligare ngt tillfogas det redan sagda: dessutom, därjämte, därtill, ävenledes; förr äv. i uttr. tillika med (se slutet); äv. med bibet. av samtidighet o. stundom svårt att skilja från 2. Därhos tillika skamligen försummar sin tjänst, i det han dricker och håller hus. Samuelsson HALärovUpps. 56 (i handl. fr. 1594). At en Professor skall följa och påskynda tidehvarfvets framsteg i vetenskaper, och tillika vara de Studerandes privata handledare. Höijer 4: 466 (1796). Framställningen blir .. mycket olik en muntlig framställning .. och tillika ganska skiljaktig från vanlig normalprosa. Cederschiöld SvStil. 25 (1920). Ty jag är ganska mager om bena, / tillika om armar och hals. Ferlin DöddansV 78 (1930). (Företagets) etablering i Strasbourg .. Tillika sker det ökade .. investeringar i andra delar av Elsass. Hufvudstadsbl. 31 ⁄ 7 1989, s. 9. — särsk. (†) i uttr. tillika med (jfr 4), därjämte, ävenledes; äv. sammanskrivet. Rätt som iag fick eert breff igår bekom iag och ett tillika med från drakenbärgs tiänare. Ekeblad BrClEkeblad 142 (1654). Det lila stenhus(e)te .. medh dheras stal och en bredboo blefwe tillika medh upbrendhe. HT 1951, s. 398 (1696). En Förmyndare .. som å .. (barnens) wägnar inför TingzRätten saken agera må, då jag tillika med will wara närwarande. VDAkt. 1722, nr 324.
4) i det prepositionellt använda uttr. tillika med (jfr 3 slutet): tillsammans med, jämte. Tempeus Messenius 94 (1612). Öfwergif intet ditt elända folk. Stå tillika med oss under bördan. Mörk Ad. 1: 25 (1742). (Den resande) kunde ej fly på sin halta häst, hvarför .. (rövarna) fråntogo honom hästen tillika med tyglar, sadel och kappsäck. LbFolksk. 1: 7 (1890). Så sticker man alla ombytesskor in i skosäcken tillika med sommartjäran och skosmörjan. SkrHVSamfU XXVIII. 3: 84 (1933).
Anm. I följande språkprov föreligger möjl. en prepositionell anv. av ensamt tillika. Den Lofsång Moses tillika Israeliterna söng, när de gått öfwer röda hafwet. Lagerbring HistLit. 74 (1748). Han helre fängslas vil tillika / Än skingras från sin kära tropp. VittArbSamhSthm 1: 43 (1759).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content