SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2005  
TIRRA tir3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(tira c. 1730. tirra 1773 osv.)
Etymologi
[av ljudhärmande ursprung]
(numera mindre br.) om (små)fåglar, i sht lärkor: kvittra, drilla; jfr TILLRA 2, TIRLA. Broman Glys. 3: 269 (c. 1730). Sånglärkan .. som under sin upstigande flygt från åkerfälten, ständigt drillar och tirrar. Fischerström Mäl. 167 (1785). Lockrop och sång äro hos hussvalan ett tirrande kvitter. Rösiö SvFågl. 130 (1946). Östergren (1958).
Spoiler title
Spoiler content