SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 2006  

TORGA tor3ja2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).

Etymologi

[sv. dial. torga, saluföra på torg; jfr d. torve; till TORG]

LoW (1911; utan angiven bet.). (vard.)

1) (numera bl. tillf.) torghandla. SD 12 ⁄ 9 1915, s. 7. Där går en av stans fina fruar och torgar, och två steg efter kommer jungfrun med torgkorgen. Bergvall Michaëlis Bibi 72 (1935). SAOL (1998).

2) (i sht i vissa trakter) saluföra (ngt) på torg; äv. (o. numera i sht) utan obj.; jfr TORG-FÖRA 2. Och bären de vänta / att plockas i korgar / av torparens jänta, / som sedan dem torgar. Forsselius Vind. 10 (1918). Mamma torgade. Hon sålde både fisk och grönsaker och frukt och bär och julgranar. GbgP 28 ⁄ 12 1986, s. 10.

Avledn.: TORGARE, m. ⁄ ⁄ ig. (i sht i vissa trakter; vard.) till 2: torgförsäljare. Törnblom FolkSpad. 52 (1914). I ungdomsåren arbetade han först som dräng, sedan som misslyckad torgare med grönsaker. GbgP 19 ⁄ 8 1984, s. 10.

SAOB

Alfabetisk lista

  torfteligen
  torftig adj.
  torftigt
  torfue
  torg subst.
  torga verb
  torgande
  torgausk adj.
  torgning
  torgut subst.
  torisk adj.

  Till   alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content