TRANSSUBSTANTIERA -substan(t)sie4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[sannol. av t. transsubstanzieren, liksom fr. transsubstantier av mlat. tran(s)substantiare, förändra substans, av lat. trans, över (se TRANS-), o. en avledn. av substantia (se SUBSTANS). — Jfr TRANSSUBSTANTIATION]
förvandla (ngt); särsk. (teol.) i fråga om förvandling enl. transsubstantiationsläran. Atterbom PhilH 16 (1835). Vad längs marschens väg var värt / ge en vink och hålla kärt, / ha vi transsubstansierat till en sång. Bengtsson Tärn. 60 (1923). Nattvarden, det symboliska skådespel, genom vilket bröd och vin transsubstantierades till levande Gud. Näsström FornDSv. 1: 192 (1941).
