[jfr t. trochäisch; till TROKÉ; formen trokaisk liksom t. trochaisch, fr. trochaïque av lat. trochaicus, av gr. τροχαικός, till τροχαῖος, troké (se TROKÉ)]
litt.-vet. o. metr. om versfot: som består av en troké; äv. dels om vers l. meter: som består av l. använder trokéer, dels om rytm l. betoning: som uppkommer gm användande av trokéer l. som föreligger i trokéer. Är en Trochaisk art aff Werser sådan, som består aff idle Trochæis. Arvidi 121(1651). Den tunga, krypande femfotade trochaiska metern. SvLitTidn. 1820, sp. 9. Qwinligt rim kallas det twåstafwiga Trochaiska; t.e. höra, öra; lära, ära. Svedbom SvSpr. 178(1824). Tvåstafvig takt kan .. vara .. trokeisk .. bestående af antingen hellång + halfkort stafvelse .. eller hellång + helkort. Noreen VS 2: 145(1908). Det är inte bara i bildspråket (hos E. Ribich) .. utan också i dikternas uppbrutna syntax och trokeiska rytm (som läsaren kan associera till A. Jäderlund). DN 8 ⁄ 8 2003, s. B7. — jfr DAKTYLO-TROKEISK.
