SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2008  
TROLIGEN trω3ligen2, förr. äv. TROLIG l. TROLIGA l. TROLIGAN, adv. ((†) komp. -are, möjl. äv. att hänföra till TROLIG, adj., G1R 24: 30 (1553: troligere), Tranér Anakr. 215 (1833: troligast), -aren G1R 1: 113 (1523); superl. (möjl. äv. att hänföra till TROLIG, adj.) -est G1R 29: 677 (1560), -st OxBr. 1: 112 (1618), CupVen. A 3 b (1669)).
Ordformer
(troeliga 1529. trogeligen 1695. trolelighare, komp. 1624. trolig (-gh) 1605c. 1711. troliga (-oo-, -gh-) 15251837. troligan (-gh-) c. 15651669. trolige (-ii-, -gh-) 15221555. troligen (-oo-, -ij-, -gh-, -in, -nn) 1544 osv.)
Etymologi
[fsv. trolika; jfr fd., d., nor. bm. trolig, fd. trolike, trolige, ä. d., ä. nor. bm. troligen, fvn. trúlika, nor. nn. truleg, mlt. truwelik(en); till TROLIG, adj., l. (i bet. 2) till TRO, adj.]
1) (†) motsv. TROLIG, adj. 1: tillits- l. förtröstansfullt; frimodigt. Begärer man troligha aff migh morgongåffuor och skencker, iagh wil giffua som j begäre. 1Mos. 34: 12 (Bib. 1541; Luther: getrost). Wilt tu så halt bodhen, och bewisa ther medh troliga tin godha wilia. LPetri Sir. 15: 16 (1561; Bib. 1541: vthi een rett förtröstning). Helsingius Ii 5 a (1587).
2) (numera föga br.) motsv. TROLIG, adj. 2: troget, med trohet, trofast; särsk. i förb. med verb(uttr.) som anger (fullgörande av) tjänst l. förpliktelse l. bistånd o. d. (förr äv. i förb. med mena, se MENA, v.2 7 a); förr äv. dels försvagat, med huvudsaklig tanke på uthållighet o. d. (se b), dels allmännare (se c). Et fult och städigt bröderskap och viliom thet trolige och mannelige halde meth eder uti döden. RA I. 1: 4 (1522). Efther Biorneborgz inbyggiare hafue sig här till altijdh troligen bewijst emot theris rätte öfuerhet Swerigis rijkes konung:r och regentter. PrivSvStäd. 4: 37 (1594). Ty gifuer iagh tigh min hand ther upå, / Att iagh skall troliga medh tigh ståå. Asteropherus 39 (1609; uppl. 1909). (Ärkebiskopen) förmante Legoheerdarna troligen at vthrätta sitt Kall och Embete. Schroderus Os. 2: 587 (1635). (Öhrling hade) hela sex och trettio år med sin undervisning ganska troligen tjent sina landsmän. Ihre Föret. XXIX (1779). Han höll detta löfte troligen. Wingård Minn. 3: 127 (1846). Lofvade han att troligen uträtta detta uppdrag. Cavallin Storm FornTid. 142 (1897). — särsk.
a) (†) i förb. med verb som anger överlämnande l. önskan o. d.: i överensstämmelse med vad (min l. vår) trohet kräver l. under betygande av (min l. vår) trohet (äv. övergående i bet.: av hjärtat l. uppriktigt o. d. (jfr b)); särsk. i hövlighetsformel o. d. BrinkmArch. 2: 111 (1606). Skall jag doch intz förgäte frånwarande och dig till Gudz mildhe skyd och direction fader – och troligen befala. AOxenstierna 4: 280 (1646). Min Successor (kan) säkert vänta sig rik belöning af then milde Guden; den jag ock vill hafva honom troligen tilönskad. Osbeck Lah. 189 (i handl. fr. 1759).
b) (†) motsv. TROLIG, adj. 2 b, mer l. mindre försvagat, närmande sig l. övergående i bet.: uthålligt l. träget l. ihärdigt; i fråga om bön l. åkallan o. d. svårt att skilja från a. Herren är när allom them som åkalla honom, allom them som troliga åkalla honom. Psalt. 145: 18 (öv. 1536; Bib. 1703: medh alfwar). Att han skall troligen och fliteligen blifva förmant. RP 8: 53 (1640). Gud .. omgifwer .. sina barn, mången gång med en andelig glädje, på thet the .. måtte .. uppå hans Nåde-wägar thesto troligare framhärda. Rönigk Fresenius 139 (1753). Och vare Mästaren pligtig .. att Lärlingen under Lärotiden .. i Handtverket troligen undervisa. SPF 4: 328 (1824). Fryxell Ber. 3: 201 (1828).
c) (†) i allmännare anv.: redligt l. oförvitligt l. samvetsgrant; som sig bör l. rätteligen. At thet exemplare eller vtscrifft som mich till handa kommen är, är aff scriffuaren jcke så troliga scriffuin som behooff hadhe giordz. OPetri 1: 154 (1527). Skole alle .. alt thet godz the vthföre och införe på Tullboden af Wår Tullskrifware, troligen vpskrifwa låta. Stiernman Com. 1: 211 (1570). Ea conditione, att Almogen der af motte blifwa beweekt, richtigt och Troligen sin åhrlige Tijond uthgiöra och uthföra til behörig ordt. ÅbSvUndH 68–69: 207 (1673). (Prästen) tackar mig rätt troligen för god wälplägning. Roland Minn. 41 (c. 1748). Utlofwande och förbindande Osz .. at samma Fredsfördrag til alla delar upriktigt, troligen och redeligen upfylla och fullborda. FredsfördrFredricsh. 1809, s. D 4 b.
3) motsv. TROLIG, adj. 4, i satsadverbiell anv.: efter vad som är troligt, som troligt är, (högst) förmodligen l. antagligen, (rimligt) sannolikt, troligtvis; äv. ss. självständigt yttrande utvärderande tidigare utsagas sannolikhet; jfr TROLIG, adj. 4 d. Det är troligen inte sant. De kommer troligen i morgon. Linc. T 5 d (1640). Troligast skulle .. (det aristokratiska styret) hafva först ledt Democratien öfver des gränser. Schönberg Bref 1: 80 (1777). Begynnelsen af den så kalllade vidlyftiga Rimkrönikan skrefs troligen de första åren af Magni Smeks regering (kort efter 1318). Broocman SvSpr. 83 (1810). Troligen var det hos mina mostrar .. som vi träffades på någon liten intimare bjudning. MinnGPrästh. 1: 73 (1924). Maj undrade om Ester förstod det. Troligen inte. Hedberg VackrTänd. 70 (1943). Antagandet, att det varit ett österländskt, troligen turkiskt bad som tjänat som mönster för Lindholmens badstuga. Rig 1953, s. 47.
Spoiler title