SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VEKTOR väk3tor2, r.; best. -n; pl. -er väktω4rer.
Ordformer
(förr äv. -c-)
Etymologi
[jfr d. vektor; av t. vektor (l. (åtm. i bet. 1 o. 3) eng. vector), av lat. vector, avledn. av vehere (se VEHIKEL)]
1) biol. o. med. levande varelse (vanl. lägre djur) som bär på (o. till annan varelse överför) sjukdomsalstrande smittämne. ForsknFramst. 1974, nr 4, s. 2. Vanligtvis är vektorn ett leddjur, oftast en fästing eller en insekt. SvD 1/9 1993, s. 24.
2) mat. o. fys. storhet som bestäms av sin absoluta storlek o. riktning, motsatt: skalär; äv. om (rak) linje av bestämd längd och riktning återgivande sådan storhet. NF (1893). Resultanten Rd kan .. till storlek och riktning konstrueras i ett vektordiagram såsom differensen mellan vektorerna R1 och R. SvGeogrÅb. 1929, s. 58. Exempel på vektorer är hastighet, kraft, elektrisk fältstyrka. Bergholm Fys. 5: 8 (1957). — jfr ROTATIONS-VEKTOR.
3) datal. struktur omfattande en ordnad följd av element av viss datatyp. Karlqvist ADBOrdb. 29 (1973).
Ssgr (till 2; i fackspr., i sht mat.): VEKTOR-ANALYS. Vektoranalysen ger de räkneregler, som gälla för vektorer och skalarer. 2NF 31: 1048 (1921).
-DIAGRAM. diagram som medelst vektorer återger de storheter som grafiskt skall återges. En åskådlig bild av vindvägarna kan .. erhållas genom framställning i form av s. k. vektordiagram. Carell o. Edelstam 97 (1916).
-STORHET~02 l. ~20. vektor. Vindriktningen .. är .. en s. k. vektorstorhet. Carell o. Edelstam 96 (1916).
-SUMMA. resultant. Ekman Mek. 24 (1919).
Spoiler title
Spoiler content