[sannol. av t. winseln, av mht. winseln, winslen, till det liktydiga winsen, av fht. winsōn, av ljudhärmande ursprung (jfr VINA, v.2)]
(numera föga br.) kvida l. jämra sig; äv. opers.; förr äv. ss. dep. Allmogen .. winsladhe och weklagadhe önckeligen öfwer sin fattigdomb och för ögon swäfwande vndergångh och ödeläggelsse. HSH 31: 364(1662). Så giör Staden sin högsta flijth att upbringa (avgiften o.) .. winsla och bedia för Gud och Christi barmhertigheet skull att dät derwed måtte blifwa. KKD 12: 220(1704). Lind(1738; ss. dep.). Hunden hvinslar och springer under hästens ben, att gömma sig. Afzelius Sag. 1: 61(1839). En vinslande jämmer, som från ett slaget djur. Hallström DödFall. 136(1902). Pojken slingrade och tjöt. Till slut bara vinslade det ur munnen. Rosendahl Lojäg. 19(1956). Östergren(1967; angivet ss. mindre vanligt).
SAOB
