SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2021  
YPPER yp4er, adj. yppre, yppra. adv. -T.
Etymologi
[fsv. ypper; jfr ä. d. ypper; sannol. nybildad positivform till YPPARE (i y. språkprov äv. gm påverkan från YPPERLIG). — Jfr YPPERLIG, YPPERLIGEN, YPPIG]
(numera bl. ngn gg) som har mycket goda egenskaper l. är av mycket god beskaffenhet, ypperlig; särsk. dels: (mycket) betydande l. framstående l. aktningsvärd l. förtjänstfull, dels närmande sig bet.: storartad l. överdådig. Hoo som helst iblandt idher will ypper wardha, han skal wara idhar tienare. Mark. 10: 43 (NT 1526). Döden kastar å kull, alt hwad här yppert, och högt är. Stiernhielm Herc. 68 (1658, 1668). Kung Erik, som seen för sin herlige meriter ok yppre lefwerne blef kallad Sancte Erik. Columbus Ordesk. 50 (1678; uppl. 1963). En ypper hednisk Skald. Swedberg Ungd. 330 (1709). Sommarbetet är yppert. Almqvist Lad. 20 (1840). Ett yppert verk af det slöjdkunniga slägtet (dvs. bävrarna). Samtiden 1873, s. 685. I USA kunde George W Bush rida in på anrika lärosätet Yale med yppert självförtroende. Expressen 1/2 2004, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content