publicerad: 2015
varda
varda
verb
vart, vorden vordet vordna; sup. saknas, pres. varder, pres. konjunktiv varde • ⟨prov., åld.⟩ bli: pojken vart rädd; varde ljus! en befallning av Gud enl. Bibeln (gamla översättningen): låt det bli ljus!
| Finita former | |
|---|---|
| varder | presens aktiv |
| varde | presens konjunktiv |
| vart | preteritum aktiv |
| Infinita former | |
| att varda | infinitiv aktiv |
| Presens particip | |
| vardande | |
| Perfekt particip | |
| en vorden + substantiv | |
| ett vordet + substantiv | |
| den/det/de vordna + substantiv | |
| den vordne + maskulint substantiv | |


