publicerad: 2015
töcken
töcken
[tök´en]
substantiv
töcknet; pl. ~, best. pl. töcknen • dimma, dis; äv. bildl.
Singular | |
---|---|
ett töcken | obestämd form |
ett töckens | obestämd form genitiv |
töcknet | bestämd form |
töcknets | bestämd form genitiv |
Plural | |
töcken | obestämd form |
töckens | obestämd form genitiv |
töcknen | bestämd form |
töcknens | bestämd form genitiv |