publicerad: 2015
uppkallelse
upp|kall·else
substantiv
~n ~r • särsk. till uppkalla 1
Singular | |
---|---|
en uppkallelse | obestämd form |
en uppkallelses | obestämd form genitiv |
uppkallelsen | bestämd form |
uppkallelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppkallelser | obestämd form |
uppkallelsers | obestämd form genitiv |
uppkallelserna | bestämd form |
uppkallelsernas | bestämd form genitiv |