publicerad: 2015
vila
1vila
substantiv
~n • tillstånd av overksamhet och avslappning: gå till vila; den sista vilan döden – I sammansättn. vilo-, vil-; alla sådana sammansättn. hör till 1vila.
Singular | |
---|---|
en vila | obestämd form |
en vilas | obestämd form genitiv |
vilan | bestämd form |
vilans | bestämd form genitiv |
2vila
verb
~de ~t 1 inte arbeta, ta igen sig; vila på hanen avvakta2 vara stödd mot: huset vilar på betonggrund
Finita former | |
---|---|
vilar | presens aktiv |
vilas | presens passiv |
vilade | preteritum aktiv |
vilades | preteritum passiv |
vila | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att vila | infinitiv aktiv |
att vilas | infinitiv passiv |
har/hade vilat | supinum aktiv |
har/hade vilats | supinum passiv |
Presens particip | |
vilande | |
Perfekt particip | |
en vilad + substantiv | |
ett vilat + substantiv | |
den/det/de vilade + substantiv |
vila sig
• vilaOrdform(er) vila sig
vila upp sig
• vila ordentligt och längeInfinita former att vila upp sig infinitiv aktiv