publicerad: 2015
åklagare
å|klag·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. åklagarna • person som har i uppgift att utreda och vid behov åtala för brott
| Singular | |
|---|---|
| en åklagare | obestämd form |
| en åklagares | obestämd form genitiv |
| åklagaren | bestämd form |
| åklagarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| åklagare | obestämd form |
| åklagares | obestämd form genitiv |
| åklagarna | bestämd form |
| åklagarnas | bestämd form genitiv |


