publicerad: 2015
återerövra
åter|er·övra
verb
~de ~t • återerövra ngt el. (sällan) erövra ngt åter
| Finita former | |
|---|---|
| återerövrar | presens aktiv |
| återerövras | presens passiv |
| återerövrade | preteritum aktiv |
| återerövrades | preteritum passiv |
| återerövra | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att återerövra | infinitiv aktiv |
| att återerövras | infinitiv passiv |
| har/hade återerövrat | supinum aktiv |
| har/hade återerövrats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| återerövrande | |
| Perfekt particip | |
| en återerövrad + substantiv | |
| ett återerövrat + substantiv | |
| den/det/de återerövrade + substantiv | |


