publicerad: 2015
etylen
et·yl·en
[‑e´n]
substantiv
~en el. ~et • ⟨ngt åld.⟩ eten
Singular | |
---|---|
en etylen (ett etylen) | obestämd form |
en etylens (ett etylens) | obestämd form genitiv |
etylenen (etylenet) | bestämd form |
etylenens (etylenets) | bestämd form genitiv |