SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
flamma
1flamma substantiv ~n flammor elds­tungangns flamma ngns käresta​ – De flesta sammansättn. med flam- hör till 1flamma 1.
Singular
en flammaobestämd form
en flammasobestämd form genitiv
flammanbestämd form
flammansbestämd form genitiv
Plural
flammorobestämd form
flammorsobestämd form genitiv
flammornabestämd form
flammornasbestämd form genitiv
2flamma verb ~de ~t brinna med flammor
Finita former
flammarpresens aktiv
flammadepreteritum aktiv
flammaimperativ aktiv
Infinita former
att flammainfinitiv aktiv
har/hade flammatsupinum aktiv
Presens particip
flammande
flamma upp brinna kraftigare; bryta ut på nytt: ​striderna flammade upp i­gen
Infinita formeratt flamma uppinfinitiv aktivPresens participuppflammande