publicerad: 2015
förenkling
för·enkl·ing
substantiv
~en ~ar förenkla
Singular | |
---|---|
en förenkling | obestämd form |
en förenklings | obestämd form genitiv |
förenklingen | bestämd form |
förenklingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förenklingar | obestämd form |
förenklingars | obestämd form genitiv |
förenklingarna | bestämd form |
förenklingarnas | bestämd form genitiv |