publicerad: 2015
genomfart
gen·om|fart
substantiv
~en ~er • till fart 2,3 1genom 1
Singular | |
---|---|
en genomfart | obestämd form |
en genomfarts | obestämd form genitiv |
genomfarten | bestämd form |
genomfartens | bestämd form genitiv |
Plural | |
genomfarter | obestämd form |
genomfarters | obestämd form genitiv |
genomfarterna | bestämd form |
genomfarternas | bestämd form genitiv |