publicerad: 2015
gonggong
gong·gong
[gåŋ`‑]
substantiv
~en; pl. ~ar el. ~er
Singular | |
---|---|
en gonggong | obestämd form |
en gonggongs | obestämd form genitiv |
gonggongen | bestämd form |
gonggongens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gonggongar (gonggonger) | obestämd form |
gonggongars (gonggongers) | obestämd form genitiv |
gonggongarna (gonggongerna) | bestämd form |
gonggongarnas (gonggongernas) | bestämd form genitiv |